Ängelholms kommun offentliggjorde i december en rapport (Rapport inför beslut om ny grundskoleorganisation från HT-2026, 2024) och en s.k. barnkonsekvensanalys (Barnkonsekvensanalys avseende beslut om ny grundskoleorganisation, 2024) som utgör beslutsunderlag för kommunfullmäktiges beslut om ny grundskoleorganisation i kommunen. Skolorganisationsfrågan har väckt stort engagemang i kommunen (”det största medborgarengagemanget i mannaminne i Ängelholms kommun”, skriver SD:s Patrik Ohlsson i sin insändare i HD 241208). En stor del av anledningen ligger sannolikt i att förändringen påverkar så många barn, som utgör en särskilt svag grupp i samhället – närmast försvarslös utan vuxna som värnar deras väl.

FN:s konvention om barnets rättigheter (ofta kallad barnkonventionen), som sedan 2020 är svensk lag, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Fyra av de rättigheter som konventionen beskriver är grundläggande principer som alltid ska följas i frågor som rör barn. Till dessa fyra principer hör artikel 3: ”Vid alla beslut som rör barn ska det i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.” och artikel 12: ”Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.”. I barnkonventionen finns även artikel 5: ”Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. De ska också stötta barnet i att få sina rättigheter uppfyllda.”. Mer om dessa och andra artiklar i barnkonventionen finns att läsa på UNICEF:s hemsida.

Låt oss betrakta några olika aspekter hos kommunens beslutsunderlag om grundskoleorganisationen mot denna bakgrund.

Rapportens och barnkonsekvensensanalysens utgångspunkt

Förslaget om ny grundskoleorganisation innebär, för de berörda skolorna, en förändring av de befintliga skolornas nuvarande organisationer och av den planerade skolans tilltänkta organisation. Ett beslut om en förändring av en skolas organisation är ett beslut som berör barn, vilket gör att det måste fattas i enlighet med barnkonventionens artikel 3.

Rapporten beskriver att det i ”första fasen av utredningsarbetet konstaterades att alternativet med F-6 i ett kortsiktigt perspektiv medför stora konsekvenser och med hög sannolikhet ur detta perspektiv stor oro för elever, vårdnadshavare och personal” (s. 5). Detta kortsiktiga perspektiv, vars konsekvenser beskrivs kortfattat i ett ensamt stycke text, tillsammans med bedömningen att det ”föreligger risk för personal- och kompetensbrist för de små F-6 skolorna, inte minst vid korttidsfrånvaro och andra tillfällen med vakanser” (s. 16), utgör den anledning som rapporten framför till att F-6-alternativet utesluts redan i utredningsarbetets initiala skede.

Angående den första fasen av utredningsarbetet, så framgår av rapportens beskrivning av den process som har använts för utredningsarbetet att inriktningen för grundskoleorganisationen togs fram inför dialogmöten med personal och vårdnadshavare (s. 7). Det framgår också hur detta val påverkade arbetet med barnkonsekvensanalysen: ”Utifrån inriktningen genomfördes ett stort arbete med barnkonsekvensanalyser för samtliga berörda elever.” (s. 7).

Ett tjänsteutlåtande från kommunens planeringschef till Familje- och utbildningsnämnden, (Ny grundskoleorganisation från HT 2026, 241212, diarienummer FUN 2024/683), beskriver hur valet av inriktning för grundskoleorganisationen gick till: "Inför dialogmöte med personal och berörda vårdnadshavare genomfördes den 12 september 2024 en workshop med Familje- och utbildningsnämnden där två olika organisationsförslag diskuterades. Det ena förslaget innebär fortsatt organisation med åk F-6 på Errarps skola och Rebbelberga skola samt att även den nya skolan på Adolfsfält blir en F-6 skola. [...] Det andra alternativet innebär att Errarps skola och Rebbelberga skola organiseras som F-3 skolor och att skolan på Adolfsfält blir en 4-6 skola. Workshopens deltagare var överens om att fortsätta utreda det andra alternativet som inriktning." (s. 2). Valet av organisationsform gjordes alltså på detta möte i första halvan av september 2024. På mötet användes ett beslutsunderlag i form av ett dokument (Grundskoleorganisation 2026 – en översiktlig bild inför dialog, 240905) där c:a 1,5 sida vikts åt den aktuella organisationsfrågan.

I barnkonsekvensanalysen beskrivs om beslutsärendet att en ny skola ska byggas. Den utmaning som lyfts fram är hur denna skola ska ”befolkas”, och barnkonsekvensanalysen fortsätter med att konstatera att ”Det leder också till funderingar om vilken årskursstruktur som är mest gynnsam för en kvalitativ utbildning för eleverna.” (s. 4). Det är alltså ”uppstartsbefolkandet” av den nya skolan och utbildningskvalitet som presenteras som beslutsärendets huvudfrågor. Vad som är mest gynnsamt för en kvalitativ utbildning kan möjligen vara en naturlig central fråga ur en vuxens barnperspektiv, men ur ett barns eget perspektiv (barnkonventionen skiljer på barnrättsperspektiv, barnperspektiv, och barnets perspektiv) finns sannolikt andra frågor som upplevs som mer centrala, som exempelvis den sociala miljön på och utanför skolan. Författarna till barnkonsekvensanalysen skriver att de ”kan se ett par alternativa lösningar på hur den nya skolan kan organiseras samt hur förflyttningen av både elever och personal kan genomföras rationellt och hållbart” (s. 4). De konstaterar sedan att Ängelholms kommuns Familje- och utbildningsnämnd har valt att gå vidare med ett alternativ som ”innebär att den nya skolan organiseras som en 4-6 skola” (s. 4). Några ytterligare kommentarer om andra alternativ än detta förekommer inte i barnkonsekvensanalysen.

Det framgår alltså tydligt att själva utgångspunkten för rapporten och barnkonsekvensanalysen är en förändrad skolorganisation där de nuvarande sammanhållna låg- och mellanstadieskolorna bryts isär. Syftet med rapporten och barnkonsekvensanalysen inrymmer inte någon analys av konsekvenserna av denna förändring av de befintliga F-6-skolorna. Slutsatsen blir att beslutet om själva organisationsformen i praktiken har tagits utan att barnrättsperspektivet har givits den särskilt framträdande betydelse som barnkonventionen dikterar. Detta strider mot barnkonventionens artikel 3.

Inhämtandet av barnens åsikter

Kommunen har inhämtat underlag till barnkonsekvensanalysen från barn på de befintliga skolor som berörs av beslutet om skolorganisation. Detta skedde på barnens skolor. Barnen informerades om kommunens planer på förändrad skolorganisation och de fick därefter besvara ett antal frågor. Barnens vårdnadshavare informerades i princip samtidigt som barnen, via den app som kommunen använder för att kommunicera information till vårdnadshavare.

Flera föräldrar vittnar om att deras barns beskrivningar av hur detta gick till innehöll påverkansinslag som ledande frågor och föreslagna svarsformuleringar. Det framkom också att barnens åsikter, i vissa grupper av barn, insamlades i form av deras åsikt som grupp, inte som individer. Föräldrar som i efterhand har tagit del av informationsmaterial som användes för att beskriva förändringen för barnen berättar att det upplevdes tillrättalagt för att framställa förändringen som positiv, och utelämnade eller förminskade negativa konsekvenser.

I barnkonventionens artikel 12 står att läsa att ”Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet.”. Att informationen till barnen var vinklad och att det förekom ledande frågor fråntar i praktiken barnen deras möjlighet att uttrycka sina egna åsikter och att göra detta fritt. Detta strider alltså mot artikel 12.

I barnkonventionens artikel 5 står att läsa att ”Konventionsstaterna ska respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar […], vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”. Kommunens val av tillvägagångssätt, där barnen informerades och deras åsikter inhämtades utan vårdnadshavarnas vetskap, berövade barnens vårdnadshavare möjligheten att stötta barnet i att få sina rättigheter uppfyllda genom att ge dem vägledning. Detta strider alltså mot artikel 5.

Faktaurvalet

Författarna av rapporten och barnkonsekvensanalysen har hämtat fakta från ett urval källor till sina analyser. Vid en genomläsning av de två dokumenten och de källor som anges framträder ett mönster i faktaurvalet. I urvalet av fakta från källorna sållas konsekvent sådant som belyser negativa aspekter eller risker med den föreslagna skolorganisationen bort. Detta mönster finns även i urvalet av stoff från barnkonsekvensanalysen till rapporten. Dessutom så får själva utgångspunkten för analysen, att skolorganisationen ska vara en F-3/4-6-organisation (alltså en organisation med separerade låg- och mellanstadium), den konsekvensen att det inte framgår när positiva aspekter gäller även för en F-6-organisation eller till och med oavsett skolorganisation. Sammantaget framställer detta den föreslagna skolorganisationen som mer fördelaktig än det finns fog för och fakta som underbygger.

Det vilseledande faktaurvalet belyses av följande axplock av de många exempel på detta som går att finna:

• Felciterade källor: I en forskningssammanställning (Adolfsson, 2014) som uppges som källa i barnkonsekvensanalysen beskrivs hur forskningen ger stöd för att små skolor gynnar barn i ”de lägre åldrarna”. Detta återges i barnkonsekvensanalysen (s. 12). I rapporten har författaren preciserat formuleringen på följande vis: ”barn i de lägre åldrarna (F-3)” (s. 15). Rapporten framställer alltså forskningsresultaten på ett sådant vis att de positiva effekterna begränsar sig till lågstadiet. Därmed skulle en stadieseparerad organisationsform inte förta några sådana effekter. Det finns dock inget stöd för denna slutsats i den aktuella källan. Tvärtom så framgår det i källan (s. 10) att elever i åk 4 ingår i de studier som analyserats. Det innebär att de positiva effekterna sträcker sig över övergången mellan låg- och mellanstadium. Separerade skolstadier skulle alltså beröva mellanstadieelever dessa effekter. Rapporten underlåter att konstatera denna negativa konsekvens. I stället återges forskningsresultaten felaktigt på ett sådant sätt att detta osynliggörs.
  
  
• Missvisande faktapresentation: Gullviveskolan i Gislaved framställs i rapporten som ett lyckat exempel på en skola som har omorganiserats från en F-6-skola till en renodlad mellanstadieskola, med motiveringen att elevernas skolresultat ligger över riksgenomsnittet. Det är missvisande. Elevernas skolresultat har nämligen försämrats jämfört med före förändringen (Skolverket). Gullviveskolan fick också problem med den sociala miljön i form av gängbildning och knivar på skolområdet (SVT Nyheter 190219). Inget av detta framkommer i rapporten.
  
  
• Utelämnande av kontext: Rapporten lyfter fram Fäladsskolan i Lund, en 4-6-skola, som en referensskola. Rapporten konstaterar att ”Det som är utmanande är övergången mellan låg- och mellanstadiet men det förebyggs enligt rektor genom ett gediget övergångsarbete, inte minst med särskild omsorg om de elever som har någon slags funktionsvariation.” (s. 11). En faktor som rapporten utelämnar är den geografiska närheten mellan de berörda låg- och mellanstadieskolorna i Lund. Dessa ligger mellan 700 och 1 000 m från varandra. Detta utgör en avsevärd skillnad, jämfört med de aktuella förutsättningarna i norra Ängelholm, för möjligheten till en skola nära hemmet och den trygghet detta medför under skolgången och vid övergången mellan skolstadier. Avståndet mellan den plats där den nya skolan ska byggas ligger 3,3 km från Errarps skola, 1,4 km från Rebbelberga skola och 2,5 km från Ängelholms Montessoriskola. Denna skillnad nämns inte i rapporten.
  
  
• Vinklat faktaurval: I rapporten beskrivs olika positiva aspekter hos en F-3/4-6-organisation. Några av dessa är förutsättningarna för pedagogiken (s. 6), attraktivitet för personal (s. 9) och resursutnyttjande (s. 15). Inom samtliga dessa områden dras i rapporten slutsatsen att F-3/4-6-alternativet är att föredra framför en organisation med sammanhållna skolstadier. Här följer några exempel på hur andra kommuner resonerar:
  • • När Göteborgs stad gjorde sin skolenhetsutredning 2020 (Skolenhetsutredningen – Delrapport, 2020) så ledde denna 100-sidiga analys till ett antal principbeslut (Skolenhetsutredningen - grundläggande principer för en ny skolenhetsorganisation, 2020). Ett av dessa gällde stadieindelningen: ”Samtliga skolenheter ska ha sammanhållna stadier. Det långsiktiga arbetet ska inriktas på F (1) -6 och 7–9 enheter.” (s. 18). Utgångspunkten för den principen var tanken om sammanhållet lärande och att skapa kontinuitet i stödinsatser.
    • Stockholms stad går ett steg längre när det gäller sammanhållna skolstadier: ”Organisatoriskt eftersträvas enheter med årskurserna F-9.” (Verksamhetsplan 2024 för Utbildningsnämnden, 2023, s. 49).
    • Oxelösunds kommun ser så här på frågan om grundskoleorganisation: ”Utbildningsförvaltningen har, efter att ha omvärldsbevakat, sett att en F-9 organisation som arbetar i team och i större arbetslag är resurseffektiv och kvalitetshöjande. De större åldersintegrerade arbetslagen ger en ökad flexibilitet vid variationer i årskullarnas storlek. Optimerad rumsanvändning medför yteffektivitet vilket i sin tur leder till att skolorna kan ta emot fler elever på samma area. Därutöver skapas hållbara lärmiljöer som ger goda förutsättningar för trygghet och måluppfyllelse.” (Likvärdiga grundskolor i Oxelösunds kommun, 2020, s. 1). I sin konceptbeskrivning av en F-9-organiserad grundskoleorganisation (Konceptbeskrivning F-9, 2020) skriver Oxelösunds utbildningsförvaltning följande: ”Utbildningsförvaltningen ska bidra till att Oxelösund blir en attraktiv arbetsgivare och bostadsort. Med detta förslag visar förvaltningen mod och framtidstro genom att vara en skolkommun i framkant och visa vägen för andra kommuner. Detta tror vi kan locka fler familjer att flytta till vår kommun och att fler pedagoger vill arbeta i våra verksamheter. I förslaget finns en långsiktighet och en hållbar utveckling som för oss mot framtiden.” (s. 1).

Det finns gott om fler exempel på kommuner som, jämfört med Ängelholm, drar diametralt motsatta slutsatser om konsekvenserna av sammanhållna respektive separerade skolstadier och vilken skolorganisation som är att föredra. Rapporten presenterar dock inga sådana exempel och kommenterar inte denna motsägelsefullhet.

Carl-Henrik Adolfsson, docent inom pedagogik vid Linnéuniversitetet (och författare till en forskningsöversikt som rapporten refererar till), menar att antalet elever per skola är ett trubbigt mått för att mäta hur bra en stor skola är, och att det handlar minst lika mycket om hur den är organiserad. Genom att skapa mindre skolor inom den stora skolan, så uppnår man pedagogisk småskalighet inom ramen för storskaligheten (”Jätteskolorna slår hårdast mot de svagaste eleverna”, Ämnesläraren, 220830). Ett sätt att göra just detta är med sammanhållna låg- och mellanstadier, där de två skolstadierna utgör varsin skola inom skolan. Enligt Adolfsson visar forskning tydligt att barn från socioekonomiskt tuffare miljöer mår bättre i mindre skolor (”Jätteskolorna slår hårdast mot de svagaste eleverna”, Ämnesläraren, 220830).

• Asymmetriskt tillämpade argumentationsprinciper: Principiellt lika argument och åtgärder förs fram när de gynnar F-3/4-6-förslaget men inte när de gynnar F-6-alternativet. Ett exempel på det är hur rapporten förhåller sig till förutsättningarna för personalens kollegiala lärande respektive barnens sociala utveckling. Om förutsättningar för kompetensförsörjning står det i rapporten att läsa att ”I alternativet F-3/4-6 kan kollegialt lärande organiseras med större innehållslig variation, mer fokuserat på specifik elevgrupp och med fler lärare med lika ämnesbehörighet än i F-6 alternativet.” (s. 10). Här beskrivs alltså att det finns en fördel för kompetensförsörjningen hos en F-3/4-6-organisation som inte går att uppnå med en F-6-organisation. I rapporten står också, om förutsättningar för social utveckling, att ”Till skillnad från F-6 kan [alternativet F-3/4-6] däremot även innebära att yngre och äldre elever får mindre kontakt med varandra och att de yngre eleverna går miste om de äldre elevernas positiva påverkan och exempel, och att äldre elever förlorar en möjlighet att utveckla empati och ledarskap genom att hjälpa och inspirera yngre elever. Ett sätt att ge samma möjligheter i alternativet F-3/4-6 skulle kunna vara ett strukturerat samarbete mellan F-3 enheterna och 4-6 enheten. I detta kan elever ges möjlighet att såväl inom stadiet som mellan stadier utgöra rollmodeller, inspireras av och samtidigt vägleda varandra, vilket främjar social utveckling inom varje åldersgrupp.” (s. 12). Här beskrivs alltså att det, i frågan om barnens sociala utveckling, går att skapa samma möjligheter oavsett organisationsalternativ, genom strukturerat samarbete. Att med denna typ av åtgärd (strukturerat samarbete) skapa samma goda förutsättningar för kollegialt lärande nämns däremot inte i rapporten.

Sammantaget gör detta faktaurval, med felciterade källor, missvisande faktapresentation, utelämnande av kontext, vinklat faktaurval och asymmetriskt tillämpade argumentationsprinciper, att beslutsunderlaget inte är utformat på ett sådant sätt att barnrättsperspektivet ges särskild vikt och så att det möjliggör en rättvisande bedömning av barnets bästa. Detta strider mot barnkonventionens artikel 3.

Förhållningssättet till mobbningsproblematik

I barnkonsekvensanalysen avseende beslut om ny grundskoleorganisation finns en sammanställning av åsikter som inhämtats från barnen. En av dessa lyder ”Fyrorna blir yngst på skolan och de andra retas.” (s. 9). Detta är ett uttryck för oro för mobbning. Barnkonsekvensanalysen konstaterar, i sin sammanfattning av barnens åsikter, att ”Elevsvaren signalerar också att det finns oro att den stora skolan med många elever i samma ålder kan leda till fler konflikter och en större rädsla för att känna sig utsatt av framförallt äldre elever.” (s. 9). Mobbningsproblematik berörs dock inte över huvud taget i rapporten, trots barnkonsekvensanalysens konstaterande.

Frågan om mobbningsproblematik lyftes av vårdnadshavare på det dialogmöte som kommunen höll på Rönneskolan i Ängelholm den 7/11 2024. Kommunen kommenterade det då med uttalanden om att förälderns tankar om mobbningsproblematik inte var mer än påståenden och att en stor, renodlad mellanstadieskola lika gärna kunde leda till mindre mobbing än skolor med både låg- och mellanstadium. Eftersom mobbningsproblematiken inte undersökts vidare, vare sig i barnkonsekvensanalysen eller i själva rapporten, så kvarstår dessa kommentarer som kommunens förhållningssätt till mobbningsproblematik. Det är svårt att argumentera för att detta förhållningssätt till en så avgörande aspekt för barnens sociala miljö är förenligt med barnrättskommitténs uttalande om att beslutsprocesser ska ge barnets bästa särskild vikt.

Konsekvensernas omfattning

Antalet berörda av omorganisationen beskrivs av kommunen som c:a 1100 barn. Det motsvarar det sammanlagda antalet elever på de berörda skolorna det läsår som Adolfsfältskolan startas. Det är ett missvisande mått på hur många barn som berörs. Alla barn i efterföljande årskullar, som till följd av omorganisationen får gå på en annan skola, kommer att påverkas. Exakt hur många det blir beror på faktorer som hur barnkullarna utvecklas och var familjer väljer att bosätta sig.

Ett räkneexempel baserat på dagens siffror, där de två alternativen F-6 och F-3/4-6 jämförs över en 50-årsperiod, ger vid handen att alternativet F-3/4-6 får negativa konsekvenser i form av sämre social kontinuitet för fem gånger fler barn än alternativet F-6 (c:a 9000 resp. c:a 1800). Det går naturligtvis att göra mer precisa beräkningar, exempelvis genom att ta hänsyn till prognosticerad befolkningsutveckling och andra påverkande faktorer, men även dessa lär rimligen ge som resultat att antalet berörda barn ligger närmare 10000 än 1000.

Ju längre skolorganisationen gäller, desto fler blir berörda av den, och det går inte att säga hur stor slutsiffran kommer att bli. Det som däremot går att säga är att antalet berörda är betydligt fler – ungefär tio gånger fler – än vad som framställs.

Politiker, ta chansen!

Än är det inte för sent att se till att beslutet om grundskoleorganisationen fattas i enlighet med barnkonventionen. Politiker i Ängelholm, ta den chansen! Låt barnrättsperspektivet vara närvarande genom hela beslutsprocessen i skolorganisationsfrågan, också i valet av själva organisationsformen. Beakta de bredare perspektiv som rapporten inför beslutet om ny grundskoleorganisation inte utrett, inklusive barnens sociala miljö utanför skolan. Visa att ni inte tänker ge fog för en upprepning av kritiken i det gångna årets granskning av kommunstyrelsens arbete med att beakta barnkonventionen.

Med stor makt följer stort ansvar. Ingen makt är större än den över de försvarslösa.

André Aronsohn

I december presenterade Ängelholms kommun underlaget på vilket politikerna ska besluta om bildandet av Sveriges största mellanstadieskola. Både beslutsfattare och de kommuninvånare som drabbas hade hoppats på att få se den utlovade helhetsbilden. Istället möts vi av en rapport med lösa antaganden och rena gissningar. Istället för att titta på resultat och konsekvenser från andra liknande omorganiseringar har man gjort en litteraturstudie bestående av önsketänkande om minskad skolsegregation, förbättrad kompetensförsörjning och bättre resursfördelning. När man skrapar på ytan finner man dock att det enda hållbara argumentet är att det blir lättare att fylla den nya skolan.

Det som saknas i beslutsunderlaget är alarmerande. Kommunen har varken genomfört en ekonomisk konsekvensanalys, undersökt effekterna på Ängelholms attraktivitet som boendekommun eller analyserat påverkan på berörda familjer. Tjänstemännen ber i praktiken politikerna att fatta beslut i blindo.

Den som vill förstå detta på djupet borde istället för att leta referenser som stödjer den föredragna idén, titta på data, samt analysera kommunens argument och vad de baseras på. Då utkristalliserar sig något som förmodligen är de verkliga utmaningarna: hur ska kommunen fördela skolplatserna om de bygger den utlovade F-6-skolan på Adolfsfält? Och hur hanterar man det faktum att Rebbelberga skola endast har 59,3 % elever med godkända resultat i alla ämnen? Det är det som är Ängelholms verkliga utmaningar.

Men istället för att fokusera på dessa problem tar kommunen fram ett förslag som riskerar att skapa fler problem än det löser. Samtidigt som man försöker dölja de verkliga bekymren i dimridåer.

En av dimridåerna är att den föreslagna 4-6-strukturen skapar möjligheter för lärare att få ämneskolleger och ökar möjligheterna för kollegialt lärande. Vilket av kommunens tjänstemän och politiker påstås göra skolan attraktivare för lärare. Skolverket har en annan syn. Enligt dem är det en god arbetsmiljö, där lärarnas arbetsbelastning avlastas, konkurrenskraftiga löner, stöttande ledarskap och möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling som är attraktivt. Ingen av dessa aspekter, som bidrar till att skapa en attraktiv arbetsplats, finns med i kommunens underlag. Data från Skolverket visar inte heller att Ängelholms rekryteringsbehov är annorlunda än behovet i övriga riket. Tvärtom. Det finns alltså ingen extra stor utmaning för Ängelholms kommun, känd för att vara en god skolkommun, att även i framtiden rekrytera legitimerade lärare.

En annan dimridå är att en omorganisation kan bidra till att utjämna skolresultaten genom att samla elever från olika socioekonomiska bakgrunder i en gemensam mellanstadieskola. Syftet är att motverka skolsegregation och skapa en mer inkluderande skolkultur. Tanken är givetvis god, men en liknande skolomorganisation i Gislaved ledde istället till försämrade resultat för alla elever (HD den 18 dec 2024). Dessa erfarenheter är en tydlig varning och borde vara tillräckligt för att undvika att upprepa samma misstag. För att lyckas krävs ett medvetet arbete med språkutvecklande pedagogik och ett agerande på samhällsnivå, såsom politiska beslut angående planering av bostäder, kollektivtrafik och fritidsaktiviteter. Skolsegregation är inte frikopplad från övrig segregation i samhället.

Det enda kommunen kan lyckas med genom sitt förslag är att underlätta, väldigt tillfälligt, för sig själva. Det är uppenbart att det blir enklare för kommunen att flytta alla elever i samma ålderskategori istället för att göra ett nytt skolval enligt närhetsprincipen. Men är det rimligt med en lösning som försvårar så mycket för barnfamiljer? Vilken barnfamilj kommer att välja att bo i norra Ängelholm i framtiden?

För att på allvar ta itu med de två identifierade problemen, finns det välgrundade åtgärder att överväga. Dessa åtgärder bygger på såväl data som beprövade metoder:

• Riktade insatser för Rebbelberga skola för att öka studieresultaten.
• Behålla F-6-strukturen som har visat sig framgångsrik i Sveriges bäst presterande skolor.
• Utreda alternativa lösningar för att fylla den nya skolan.
  

Det är oansvarigt att driva igenom en ny organisation utan att ha en helhetsbild av hur det påverkar Ängelholms invånare och dess framtida attraktivitet.

Vi kräver att Ängelholm fattar beslut på fakta, inte lösa antaganden. Vi kräver att Ängelholm tar hänsyn till helhetsbilden och skapar en skolorganisation syftande att lösa faktiska utmaningar och där alla kommunens barn behandlas lika, oavsett i vilken del av kommunen de bor i. En
sådan helhetsbild måste inkludera en analys av hur förslaget påverkar lärare, barnfamiljer och Ängelholms attraktivitet som boendekommun. Men framförallt barnen, deras framtid är för viktig för att offras i ett experiment. Ängelholm får inte låta administrativ bekvämlighet gå före våra
barns bästa.